Lex Maria?
Vi är 5 stycken som precis sagt upp oss ifrån Brukarkooperativet JAG. Det är ett av de bästa och tuffaste besluten vi har tagit. Det har inte varit lätt. JAG föreningen är ett personligt assistans företag med huvudkontor i Stockholm. Ni kanske har sett deras reklam ”jag gillar mitt jobb”, som har gått på tv. JAG står för jämlikhet, assistans och gemenskap. Den enda gemenskap de menar, är att hela kooperativet håller varandra bakom ryggen.
De gör allt för att tjäna pengar. De struntar fullkomligt i hur assistenter ute på fältet faktiskt har det.
För att återgå till vårat problem. Vi har haft ett rent helvete så länge som vi varit anställda. Detta har också meddelats både fack och föreningen JAG som totalt ignorerat oss. Våran brukare har bott på samma ställe nu i snart 2 år, för han är tvungen att flytta när det inte finns någon mer personal. Under dessa 2 år, har det varit en hejdundrandes ruljans på personal. Över 10 (vet ej den exakta siffran!) personer har sagt upp sig under dessa 2 år! Detta är helt orimligt, och absolut inte för brukarens bästa. Varför vi har stannat så länge som vi gjort, är för att vi har tyckt om brukaren och velat hans bästa. Men någonstans måste man börja tänka på sig själv också. Jag ska förklara bättre.
Vårat problem ligger i brukarens arbetsledare, som är hans arbetsledare, servicegarant (hon garanterar att det finns service för honom), assistent men även hans mamma. TROTS att hon är sjukskriven så är hon arbetsledare på HELTID. Detta är för oss orimligt, då arbetsgivare samt försäkringskassa brukar kräva att man sänder in sjukintyg. Hon arbetar bra mycket mer än vad hon får. Likaså hennes sambo är sjukskriven (heltid tror vi), men arbetar ibland bra mycket! Hur detta går ihop är för oss en gåta.
Men så har det varit i alla fall. De lever sen loppan för pengarna; och har semester bra många veckor per år (mycket mer än normalt), åker ofta till sitt sommarställe men även 2 utlandssemestrar per år brukar har det hittills varit.
Denna människa har mobbat personal. Det är inget nytt fenomen för henne, utan det har alltid varit så. Hon är expert på området. Det har alltid funnits en hackkyckling i gruppen, som hon gnällt och skällt extra hårt på. För att som hon säger till de övriga ”Testa hur mycket den tål”. Hon har snackat skit om alla assistenter, högt och ljudigt, att den sa si eller den sa så, bara för att skapa osämja i gruppen. Hon har rangordnat personal, man har alltid fått höra att den kommer först . 2:a kommer, osv.
Andra får julklappar, andra inte. Hon har uteslutit att kalla folk till personalmöten, när man ändå dykt upp får man höra åtskilliga gånger att man inte är välkommen där.
Förutom detta så har arbetsmiljön varit katastrofal. Brukaren vi arbetade åt väger runt 30-35 kg, har enbart låga möbler, inga höj eller sänkbara saker, kan knappt stå på benen, än mindre gå. Där har det inte funnits en tanke på liftar. Alla i personalen har idag ryggproblem.
Matpaus eller en chans att äta har det aldrig varit tal om. Ibland har vi upp mot 12 timmars arbetspass, men ingen som helst chans att äta. Det ser hon till genom att sätta in städning så fort brukaren sover/vilar på dagen, och när brukaren är vaken kräver hon att vi är med honom varenda sekund. Nattpersonalen har haft den mesta städningen, de har under sina 12 timmars pass (de har alltid 12 eller 13 timmars arbetspass), så ska de hinna med att lägga brukaren, söva honom (vilket inte alltid går), göra mat, dela mediciner och faktiskt att STORSTÄDA. VARJE NATT! Dessutom när dagpersonalen kommer och ska byta av natten, om brukaren fortfarande sover… Så måste denne också städa. Åter städa, städa och åter städa. Annars får vi höra, både det ena och det andra. Man har inte vågat annat. Vi har varit som pigor/slavar och inte som några personliga assistenter. Det har hela tiden känts som att vi jobbat åt henne och inte åt brukaren.
Sen ska natten faktiskt dela medicin, ingen av oss har fått någon delegering. Det är bara hon som har det, men det är ändå natten som ska göra detta. Såvitt jag vet så är det en utbildad sjuksköterska som ska dela medicin i dosett, alternativt delegera.
Hon har smugit runt huset när man har jobbat, och kollat vad vi gjort, dykt upp när som helst på dygnet. Har man inte gjort rätt då, enligt vad hon anser vara rätt. Så har man fått sig en känga. Detta har gjort att alla assistenter hoppar till
vid minsta ljud, och idag även fast man har slutat så är vi alla psykiskt instabila. Vi förstod inte hur pass dåligt vi faktiskt mådde förräns vi tog oss ur skiten i förra veckan.
Vi har även behövt jobba GRATIS på våran fritid. Ibland har hon ringt på våran fritid och ska diskutera jobbsaker, varför man gjorde si eller så eller bara skälla och kommentera. Brukarens ärenden kräver hon att vi gör gratis på våran fritid, såsom hämta ut mediciner, handla, sortera sopor etc. Har vi sen skrivit upp det på våra lönerapporter så vägrar hon antingen att skriva under dem; eller så ändrar hon det. Vi har aldrig fått betalt för detta. En assistent har ibland fått tagit över arbetsledarrollen, då har hon (inte assistenten utan mamman) krävt att denne ska skicka in sms rapporter varje dag. Ibland flera varje dag. Detta är pengar hon aldrig kommer att få igen!
Bland det första man får se när man arbetar där är henne bada naken i badkaret med brukaren. Det gör hon oftast under introduktionen, eller strax efter. Så sitter hon i badet och ropar, så man har inte haft något annat val än att vara där heller. Det är faktiskt så illa att hon haft en assistent inne på toa som skulle ha brukaren innan hon hoppa ner i badet, så hon kunde stoppa in en tampong. Detta är aldrig något vi önskat se, men helt enkelt varit tvungna. Vem vill se sin arbetsledare naken??!
När hon är där, så tycker hon att hon har hand om brukaren, så ska vi åter städa, eller serva henne med både det ena och det andra. Det har hänt att man varit tvungen att värma mat åt henne, hämta hennes saker hela tiden osv.
Det har inte varit det minsta hygieniskt, även när brukaren har bajsat mycket så får vi inte ens använda engångshandskar. Hon menar då på att man ska (om man nu måste ha överhuvudtaget) skölja upp dem och använda de igen. Hon har hävdat att det är pga. ekonomi och miljö, men även när en assistent köpte fick vi inte använda.
Tystnadsplikten har hon brutit mot ett antal gånger.
Ifall man varit sjuk så är det ju faktiskt meningen att servicegaranten (vilket är hon) ska ringa ut personal, men så är inte fallet här. VI har själva fått ringa ut personal, hur sjuk man än varit. Så även om man ligger i magsjuka och spyr, så har vi behövt ringa själv och göra hennes jobb. Hon har hävdat att det är JAG:s policy.
Alla assistenter mår även idag mycket dåligt. När vi jobbade där, så mådde man illa när man skulle till jobbet, svårt att sova, nervös, mardrömmar.
Detta har även fortsatt efteråt, och det kommer ta sin tid att bli sig själv. Hon har helt tryckt ner och manipulerat oss. Hon har bankat ner våra självförtroenden i skosulorna.
När vi väl slutade, när vi orkade ta steget fullt ut, så sa vi till JAG föreningen att vi skulle gå till tidningarna. De har sedan dess ringt hem till hennes favoritassistenter och sagt att ”ni ska väl inte gå till tidningarna?!” Ett antal
gånger. Detta måsta väl tyda på att de har något att dölja?
Det vi stör oss på är att både facket och föreningen JAG har vetat om det här en längre tid, och ändå så görs ingenting trots att vi bönat och bett.
Vi sa även till facket att ”ni kommer sitta med en ny personalgrupp som mår dåligt om 1 år max”. Deras svar blev: ”jaha…”.
Så snälla hjälp oss att varna för föreningen JAG. Det är nu de behöver ny personal, det är nu många söker och är hoppfulla om nya jobb. Snart har hon manipulerat de också så de mår dåligt, det är inte lätt att ta sig ur det sen, inte säkert att man orkar.
Skrev det här för att ni skulle få en inblick hur vi har haft det. Finns bra många fler exempel på hur hon behandlat personal dåligt. Jag som skrivit, skriver för ALLA assistenter, var bara så att jag blev ombedd att skriva det.
Till början
Sidor under uppdatering, © JC-WebDesign 2004