Försörjningsgaranti.
Nu har utredaren Monica Werenfelts Röttorp presenterat sin utredning om integrationspolitiken. Och om den kan mycket sägas. Att den saknar mycket det beror nog inte på utredaren utan på de snäva direktiv som hon fick. För de som inte är så insatta i hur utredningar går till; den som har åtagit sig en statlig utredning får inte göra något annat än det som står i direktiven. Inte komma med några egna förslag till hur man kunna bättre skulle uppnå målet, om utredarens förslag ligger lite vid sidan av direktiven, men ändå skulle påverka utredningen till ett bättre resultat.
En stor fråga som man med rätta kan ställa sig, är om denna utredning är en början på en försörjningsgaranti för de som av olika anledningar kommer till Sverige. Att vi har det för de som är födda i Sverige kan nog de flesta acceptera, man vill och behöver inte flytta till de platser där jobben finns eller att se till att utbilda sig till sådana jobb som ger arbete.
Nu ska det tydligen enligt utredarens förslag även bli så för de som av olika anledningar kommer till Sverige. Man ska inte kunna tvinga/anvisa dem till orter som har en större
förutsättning att integrera dem i samhället genom att kunna erbjuda dem en bostad och troligen även bättre möjligheter att finna ett jobb.
Det är väl inte så att om man hade det kravet att flytta till en anvisad kommun, då skulle invandringen till Sverige upphöra. Det nu lagda förslaget är ytterligare en flathet från vårt samhälle. Nog är det väl så att man ska se till att försörja sig själv och den familj man skaffar sig. Det var tidigare en av grundpelarna i det svenska samhället, men har på grund av ökat välstånd, flathet (man vill inte stöta sig med eventuella väljargrupper) urhålkats helt och hållet. Att det tar åratal att komma tillbaka till att man ska klara sig själv i möjligaste nån, det gäller tydligen inte sedan årtionde längre.
För att hjälpa de som kommer till Sverige vore det bättre om man inte vill tvinga dem till att flytta till en viss ort eller att läsa sig svenska, att man vänder på hela resonomanget.
Släpp in alla som vill komma till Sverige. De får bo och arbeta vad de vill, men det utgår inga pengar vare sig från kommuner eller staten. Hur många skulle det då komma till vår samhälle? Kanske mindre än hälften. Då skulle deras släktingar få lov att se till deras försörjning.
Det är många av de som kommer till Sverige som inget hellre vill än att kunna få arbeta och klara sig själv samt eventuellt sända hem pengar till de anhöriga som bor kvar i det land de kommer ifrån. Men oftast hindras de från att försörja sig själva genom olika åtgärder. Glöm inte att det är många personer både i staten och kommunerna som har sina egna jobb att tacka för genom att sitta och utreda dessa människor samt alla som handhar flyktingmottagningarna. Då icke att förglömma facket som är emot allt som kan tänkas innebära lönedumpning, med devisen ”Hellre arbetslös än att jobba för några kronor mindre i timmen”.
Hur gör man då med de som har kommit till Sverige utan försörjning. Man får väl göra som i Amerika som har sitt Green Card eller att släktingarna garanterar att man inte ligger samhället till last i något avseende. Släktingarna betalar alla sjukvårdskostnade mm. Det är ett förslag inom EU att införa ett motsvarande blått kort. Låt även den gararantin vara kvar efter att den personen har fått ett arbete och betalat skatt till samhället i minst fem år.
Det gäller att på rätt sätt snabbt kunna få in de som kommer till vårt land, och i vår gemenskap, genom att våga ställa krav och låta de verka inom de yrken som de har utbildning för, då kan även vi berikas av deras kunnande och vi kan alla hjälpa till att förhoppningsvis hålla välfärden uppe i vårt land.
Det är svårt att lyckas med allt men det finns ett garanterat sätt att misslyckas. Det är att försöka tillfredställa alla. Då blir det platt inget, och frågan är; vilken/vilka grupper vill regeringen tillfredställa med denna utredning. Det verkar inte vara de som har byggt upp välfärden i Sverige.
Till början
Sidor under uppdatering, © JC-WebDesign